Man borde gått Fordon.

Den skira skönheten. Den skira skönheten i att under en solig lunchtimme cykla runt bland Norrmalms mest välsorterade bildelslager i jakt på en brytarspets till en Volvo B20.

Dammiga, vackra, tysta 70-talspalats med namn som Ljuddämparkungen och Alla tiders bildelar. Väggarna draperade med 10 000 små lådor från golv till tak som tillsammans rymmer 100 miljoner kilometer i timmen.

Männen i mustasch och motoroverall, som kan blästra kamaxlar i sömnen, hjälper gärna till, men har man kavaj ställer de gärna lite kontrollfrågor:
"Är det den med en rak sexa?"
"Eeeeh, jaaaa... Kanske." säger man, och så flinar de lite.

"Brytarspets till en Volvo B20, tack, från 1968."
"Ska kolla... Jorå. Jag har ett 10-tal här, säljer väl några per år. Det blir 60 spänn.".
Det stod 14 kronor på kartongen, men jag antar att den prislappen sattes dit innan oms blev moms.

Köper även nytt fördelarlock, ny kondensator, ny rotor, nya tändstift. Och en nytt, fint bränslefilter. Sen stoppar man ner allt i sin axelväska, hoppar upp på hojen och styr tillbaka till jobbet.

Madame kommer att kännas fresh.

Who you gonna call? SJÖRÄDDNINGEN!!!

Jag har ett gäng goda vänner. Thomas och Henke och Robban och Ola och Björn och Katta och Olle och allt vad de heter.

Men mina bästa, mina allra bästa kompisar; de klär sig i överlevnadsdräkt dygnet runt och kör runt i en omgjord Stridsbåt 90.

Sjöräddningen, this is the beginning of a beautiful friendship.