43-46. Harold LLoyd säger det bäst själv.

Tre Ton Ek har nått en mindre premiär: en lånad bild.


Förutom den närmast övertydliga symboliken
ger bilden även den tidsrespit som så väl behövs;
att formulera tungt laddade bisatser och överföra digitalfoton är det sista jag har tid till just nu.

För det är en strid på kniven.

Slipningen är 7 resor värre än jag trodde, primer ska tydligen läggas i 3 lager och ingen av de interna pumparna verkar funka.

Tack går till 30-talets arbetarrörelse som gjorde 1 maj till en helgdag.
Annars hade det inte gått.

41, 42. Balansgång på kanten till vanvettsvulkanen.

Strax före infernot.

Efter.

Nåtmassa måste, ärligt, vara något som de importerar från helvetet.
Den är svart, svindyr och rinnande. Och den fastnar Ö.VER.ALLT.

Nåtmassa i hela ansiktet, nacken, över hela byxorna och tröjan.
Allt var fläckigt, förutom händerna.
De var helt svarta.

Nåtmassa i örat, på mobilen, på skorna.
Och överallt på däcket, förutom förstås i själva nåtrännorna.

För när man knäat fram på fördäck långsamt långsamt, och tutat i den djävulska smeten ränna upp och ränna ner i 8 timmar, och dagen efter, glad att det är över, dragit bort all skyddstejp för att inspektera.
Då märker man att det var typ 30 ställen som man missade.

Så man tar på sig knäskydden igen, skyddstejpar igen, och laddar pistolen igen. I defy you, allvarligt, gör om det fyra dagar i följd utan att förlora förståndet, gör det.
Jag gjorde det inte.

Läget annars? Hur ser det ut inför den 5 maj?

Jorå. Det KAN gå. Det finns en teoretisk chans.
Om linoljespacklet och nåten torkar på max 3 dagar
(det står 7 dagar på förpackningen),
om slipningen av hela båten går på 2 dagar (mot tidigare beräknade 2 veckor),
om nåtmassan inte flyter ut när jag fernissar
(som det ofta sägs att den ofta gör),
om det inte blir väderomslag så att fernissan grumlas,
om primern fäster på den linoljade botten,
om båthuset går att ta ner på en kväll (det tog ju 2 månader att bygga).

Då ligger vi i sjön nästa lördag.

36, 37, 38, 39, 40. Cirkelargumentet är slutet.

Det här är ju en arbetsblogg, och om jag jobbar så mycket att jag inte hinner skriva om det, är ju allt i sin ordning.

34, 35. Läsarfrågor.

Tre Ton Ek har fått en hel del frågor från nyfikna läsare om det här med nåtning. Kan man göra det själv, varför gör man det, och den kanske vanligaste frågan: HUR gör man det?

Och eftersom det egentligen inte rör sig om några branschhemligheter, även om det inte direkt är kunskaper på lekmannanivå, så tar vi tillfället i akt att bemöta och dämpa denna uppkomna frågestorm.
Vi tar frågorna en och en:


Vad ÄR egentligen nåtning? Och varför måste man nåta om?
Denna fråga besvaras enklast med en bild:


I spåret strax till vänster om filen ser ni exempel på en väl nåtad ränna. Nåtningen är jämn, rak, vidhäftande i både höger- och vänsterkant, och är fortfarande mjuk och elastisk, för att kunna ta upp rörelser hos däcksribborna. Något sprucken på ytan, men i huvudsak i fint skick. Behöver ej åtgärdas, bara att fernissa över.

Nåtningen längst till vänster däremot, är fnasig, har släppt i mitten, och är på ett flertal ställen stel som en skosula. Ett skolexempel på så kallad dålig nåt. Måste tas bort, och ersättas för att däcksläckage inte ska uppstå. Detta görs lämpligen med ett krokformat verktyg; på bild ser ni en enklare fil som har böjts och anpassats för just detta bruk. Efter detta slipar man i rännan med ett grövre sandpapper, för att ta bort samtliga nåtrester. Nåtrännan till höger om filen skall just till att slipas..

Innan man nåtar, är det nåt man ska pensla på, för att nåten ska fastna?
Ja, den stående rekommendationen är att man innan nåtningen ska påföra s.k. nåtningsprimer, förslagsvis av samma märke som själva nåtmassan, i mitt fall Sika. Nåtningsprimern är förföriskt paketerad i en borstad aluminiumpatron, men låt er inte förblindas; var noga med att kolla bäst-före-datumet som står stämplat på burkens etikett.

Exempel på: Snygg burk, dåligt datum.

Men man vill väl inte ha nåtmassa på hela däcket? Skyddar man själva ribborna på något sätt?
Bra tänkt. Innan man nåtar så skyddstejpar man längs rännorna; vanlig papperstejp brukar räcka.

Något mer man tänka på innan man nåtar?
Ja, du måste skydda rännans botten på något sätt, så att nåtmassan endast fastnar på kanterna. Annars mister du mycket av elasticiteten i sidled. Särskild, smal nåtningstejp finns att köpa, för 85 kronor rullen. Själv tänkte jag försöka med att lägga dit ett utdraget kassettband, ett C-90, för 15 kronor. Förr använde man mest vanligt bomullssnöre.

Första kassettbandet jag köpt på 9 år.

Vad är det man nåtar med? Ser ut som nån slags gummimassa?
Det är korrekt. Det är en särskild polyuretanbaserad massa, speciellt utvecklad för de tuffa krav som ställs i den marina miljön. Branschstandard är Sikaflex 290DC, som kan användas till de flesta träslag. Sixaflex trycks sedan ut jämnt längs med rännan, med en särskild patronpistol som hålls i 70-90 graders vinkel, i förhållande till däcket. När den har härdat kan den efter en vecka sedan slipas ned, till samma höjd som träribborna.

Pistol laddad med Sikaflex 290 DC. Branschstandard.

En sista fråga; är det tidsödande och rentav jobbigt att nåta om?
Ja, det kan du haja.

29-33. Tjära i örat.

Sex kvällar på raken. Kan nog räkna med en minst tio kvällar till innan att slå på tv:n hemma ens kan komma på fråga.
Tur att jag tvättade i fredags.

Den stora insikten man får efter en arbetsvår, är att det omöjligen och under inga omständigheter går att beräkna ungefär hur mycket tid nånting kommer att ta.
"Spackla, nåta om och skrapa fördäck, det klarar jag väl på en förmiddag?"
Well, jag började i tisdags kväll, har hållit på hela veckan, och jag är inte klar än. Datumet för sjösättning flåsar mig i nacken som en eldsprutande drake, och jag har nog 5 gånger, med kalendern i hand, planerat om det-absolut-sista-datumet-när-slipningen-måste-vara-klar och deadline-för-sista-lagret-lack.

Finns det ingen statlig myndighet man kan ringa och be om hjälp i såna här situationer? Kan dom inte skicka nån Prao från nån högstadieskola i Rissne?

26, 27, 28. Take it to church.

OK. Kalendern ger oss 23 dagar till sjösättning.
Att bjucka på blod, svett och tårar kommer inte att räcka ens närmelsevis. Nu offrar vi ben, märg, halva matkassan och all tänkbar fritid.

Skärtorsdagens och långfredagens sejourer avslöjade än mer avbärarlist-röta, och än sämre fördäcksnåtning än vad man tidigare ens kunnat föreställa sig. Får bygga upp en 20 cm list på babord sida, och nåta om ca 4 meter på däck. Men låter vi oss nedslås? Inte en janne.
Och det handlar inte om optimism. Det handlar om att det inte finns något rörelseutrymme bakåt.

Sist bara; vad är klart?
Tja, intertoxen, linoljan, limningen och träpluggarna.
Och vad återstår?
Nåtning, kittning, slipning, dammsugning, bottenmålning, lackning, båthusrivning.

Take it to church.

23, 24, 25. Numera inte så rena kanyler.

Om man inte duger på apoteket, får man ta sina pengar nån annanstans. Och med risken att få nåns läkarleg sönderklippt, låt oss bara säga att det gick via kontakter. Så med 2 sprutor och 10 nålar stod jag i lördags till tänderna rustad att förlänga ett båtliv.

Det tog väl halva dan, det. Blanda ihop, spruta in, pensla på och hälla över antiröt-juicen som vissa kallar mirakelmedel och andra kallar fusk. Men snickarn rekommenderade det, och med hans rennässans-sniderier som credentials köpte jag två liter. Men det var kanske tur att Henke kom förbi och drog med mig ut på en kaffe på bryggan, medan jag fortfarande kunde gå och stå. Om det där medlet funkar lika bra som det luktar, så kommer jag ha en helt ny båt om en månad.



Sen tillbaka in under takåsen, och 5 timmar skrapande till. Henke täljde förtjänstfullt till tre bitar intarsia till de gapande hålen under avbärarlisten, och jag gick över skarndäcken och överbyggnaden.

Dagen efter samma resa, fast utan Henke. Skrapade väl i 8 trägna timmar; bara fördäcket och överbyggnaden kvar; kan kanske bli klart till helgen. Ola, Bullen och Jascha kom förbi i söndagssolen för ett välmenande garv. Den samlade opinionen lutar väl åt en smärre tveksamhet till om sjösättning 2007 är nåt att satsa pengar på, och de pengar jag inte lägger på fernissa och gasmasker skulle väl kanske inte jag heller slänga in i potten.... Men ändå. Det handlar om att våga tro, som min gamle konfirmationspräst skulle sagt. Den 5 maj. Skrivet i sten. Come hell or high waters.

Måndagsturen ner till klubben, efter jobbet, var väl kanske den ohågnaste cykelturen i vår. De fyra timmarna liggande på rygg med blå bottenfärg i varje ansiktspor, var ungefär lika lockande som att själv vaccineras med rötmedel. Men det funkade ju. Klockan 23.30 gick ipoden, mobilen och jackan i käckt marint, och själv såg jag ut som en statist ur Braveheart. Men problemet var ur världen. Nr. 1, 2, 5, 9 och 19 är klara. That's the spirit.