Thursday, November 29, 2007

"Att gå på en smäll, och sen rusa som en tjur rakt in i nästa."

OK.
Såhär ligger det till.

Madame är besiktigad, bortlovad, och såld.
Signed, sealed, delivered.

Men, som de säger: det enda sättet att glömma en gammal båt, är en ny båt.
Vägen tillbaka går alltså via Blocket. Och varför vänta?

Vi letar alltså efter:
Charmig, äldre träbåt i 08-området. Stor sittbrunn, helst diesel. Pris: max ca 40 000. Minst 2 kojer, med spis, stora stuvutrymmen, och fungerande el. Maxfart: ca 7 knop.

So far: två tänkbara objekt.

Det ena liknade faktiskt en båt från håll, men från insidan mest en 60-tals husvagn/värmestuga i Idre.

Ombyggd invärtes i masonit, panel, spånskiva och plywood. Inbyggda element, smart ankarwinsch, egensvetsad diskho, soldriven kajutafläkt, hemmabyggt kylskåp och lysrör överallt. På det hela taget väldigt fiffig. Tyvärr är väl dock fiffighet inte det jag är ute efter, i första hand. Då hade jag väl varit en stolt ägare till en oförstörbar Utter vid det här laget.

Droppen var väl toaletten, placerad mitt i sittbrunnen. Perfa om man inte är så blyg. Men som sagt, lite för fiffigt för mig.

Det andra objektet: Ljuvligt. Rent ljuvligt.
Lik Madame på alla sätt, om än lite yngre och med något mindre av 40-talets mer rundade charm. Men mindre brandfarlig (diesel istf bensin), servad motor, bra pris, finfin kajuta, stor sittbrunn, vackra linjer, ljust trä, nydragen el, generöst utrustad.

Dock:
Rutten på tre ställen.
I behov av viss skrapning och omlackering.
Står utan båthus.
Och det jobbigaste. Ingen stereo.

Har fått ned priset en del, vilket väl täcker några snickartimmar, men långt ifrån alla.
Och det kokar ner till det här:

Orkar jag bygga ett till båthus?
Pallar jag en vår till, lik den förra?
Är det en dum idé att försöka hindra rötan i år, och fixa det nästa höst?
Köper jag rentav på mig samma problem som jag löste genom att sälja Madame?

Dvs: Är jag beredd att hoppa ner i samma brunn två gånger?



Well, jag har tre dagar på mig att bestämma mig.

Wednesday, October 17, 2007

1, Bordieuska båtstöttor

Uppallning är allt. En ruttnande båt, en läckande båt, en rattlös båt, en motorstrejkande båt. Ingen av dom utgör väl egentligen nåt problem, jämfört med en VÄLT båt.

Jag kör tre hemsnickrade bockar + två stöttor på varje sida. Eventuellt säkrar jag med några till senare. Man muckar inte gärna med tre ton ek.




Stöttorna på bilden har jag sågat till av ett gammalt båthus som länge stått på klubbområdet. Jag köpte virket för två backar Tuborg av Bimmen, som sålt sin båt. Tyget jag virat runt ändarna, för att inte i onödan skrapa lacken, är en gammal, råttäten gardin, som hängt i ett vindsfönster i Småland i säkert 80 år. Plastsnöret köpte jag igår på Åhléns, för 17:50.

Det känns närapå postmodernt.

Den mörka säsongen har nu officiellt börjat. Betalningen.
Besöken under sommarhalvåret är ju lönen, så jag har haft räkneverket vilande, men nu är vi igång igen. This is ETT.

Sunday, October 14, 2007

Pampas, mitt nya hem.

Ok, fick i ny olja, och motorn tuffade igång fint.
Båten är upptagen. Allt gick väl.
Bockarna verkar hålla, och hon ligger rakt.

Det var väl det positiva jag hade att meddela.
Men sen var det ju en sak till.

Och för att muntra upp det annars rätt bistra budskapet
tar vi det på rim.

R to the Ö to the T to the A,
det blir inte mycket fritid i vinter, hej!


Wednesday, October 10, 2007

Inte så hemma i hemmahamnen

Ja, vad fasen, även om de sista veckorna inte bjöd på en enda sjömil, så grumlas ju inte bilden av att det var en grym sommar. Men jag har nog aldrig upplevt en sån stor skillnad mellan ett och noll, som mellan en fungerande motor, och en icke-fungerande.

Skillnaden mellan en suckande tyst och en smula sorgsen träklump, som mest ligger och ruttnar vid kajen,
till den tjutande, rykande badbrygga/middagssalong/solterrass som drar med en ut längs Strandvägskajen, ut i skärgårn, som spelar Morrissey när man vill, och ordnar ett stort dansgolv på fördäcket.

Att tvingas ha en sån här båt vid kajen, om så bara för två veckor i oktober, är ett slöseri som skulle få Imelda Marcos att gråta.

Saturday, October 06, 2007

Det vänder fort

Man.
är.
så.
jäkla.
utlämnad.

"Ajajajj. Vatten i oljan, saru? Hur mycket? Som filmjölk? Aj aj aj.
Men det är inte så mycket att göra, vettu. Vi får kolla toppen. Provtrycka limpan. Byta alla packningarna. Blåsa kylsystemet. Ta isär vattenpumpen. Kika på oljekylarn. Haderu inte kollat backslaget, saru? Aj fan. Då får vi nog ta oss en titt där också. Ja, till att börja med asså. Sen allt det vanliga, va. Byta filter, köra glykol, kolla impellern."

Denna golvande tirad på den mest förtjusande ekenslang.
Ett tag trodde jag att jag hade Åke Söderblom i luren.

Lyckades iaf förhandla ner timpriset till hälften. Först trodde de av någon anledning att jag var läkare, och tog betalt därefter.

Dagge, som äger verkstan, och Darren med mustaschen.
De är bra sköna typer, om än en smula luriga.


Wednesday, October 03, 2007

Det stora motorinlägget

Den är ju rätt fascinerande, den transformationen. Den totala förvandlingen av en inombordsmotor.
Hur en gammal Volvo B20 från 60-talet långsamt har gått från ett ylande stålmonster som man inte vill ta i med tång, förbi en rätt bitter hatkärlek, till att ha blivit något av en bekantskap, kanske till och med en blivande polare. Det är ju rätt konstigt. För det är ju samma motor.


Jag vågade alltså knappt lyfta på den motorhuven förra sommaren. Under huven, mitt i båten, fanns ett frustande fullkomligt okänt svart hål, omättligt på olja, ström och bensin, som jag gjorde mitt bästa för att inte ens komma nära.

Och allt funkade ju kalas ändå. Fälla upp kapellet, vrida om nyckeln, ett knapptryck, vänta in ett stillsamt puttrande, och kasta loss. Tanka emellanåt. Till och med jag fattade väl att i längden var det väl ganska ohållbart. Men så länge det funkade, funkade det ju. Och vad fasen, de flesta vet inte hur ett knä funkar heller. Man bara springer.

Men under det senaste året så har ju en process, av nöd och av tvång, inlett sig själv. Hon stannade i augusti förra året. Så jag köpte en ny startmotor på Blocket, och lyckades på nåt sätt montera den själv. Vinterkonserverade inre och yttre kylsystemen (ok, motorn frös i alla fall, men nu beskriver jag en process här). Satte i en ny frostplugg i våras, tillsammans med brorsan. Bytte tändstift. Gick över diverse slangar. Och så brytarspetsen då, i förra veckan.

Och nu. Nu när man är nånstans där man har tvingats erkänna att man börjar skönja tjusningen med en välskött, väloljad fungerande motor. Som bara går och går och går. Som mår finfint.
Ett läge där man kan se skönheten i att uppnå vinterkonserveringens perfektion. Olja i förgasaren, ta ut impellern, glykol i båda kylsystemen, nya tändstift, ladda batterierna. Och låta henne vila i 6 månader, i trygg förvissning om att inga decemberhögtryck i världen kommer att kunna frysa sönder det motorblocket.
Ett läge där man nästan börjar se båt och motor som ett. Inte som en eka med ett medföljande nödvändigt ont.

Efter att den nya brytarspetsen sattes in startar den alltså med ETT knapptryck. Inget slirande, inget hostande, inget hackande. Bara ett tryck, och BRRRRRRRROOOOOOOOOM.

Det släpps in lagom mycket bensin och lagom mycket luft, och lagom mycket olja åker runt och smörjer hundra rörliga delar.
Och hundra inställningsskruvar är inställda precis som de ska.
Det är vackert.


Friday, September 28, 2007

Man borde gått Fordon.

Den skira skönheten. Den skira skönheten i att under en solig lunchtimme cykla runt bland Norrmalms mest välsorterade bildelslager i jakt på en brytarspets till en Volvo B20.

Dammiga, vackra, tysta 70-talspalats med namn som Ljuddämparkungen och Alla tiders bildelar. Väggarna draperade med 10 000 små lådor från golv till tak som tillsammans rymmer 100 miljoner kilometer i timmen.

Männen i mustasch och motoroverall, som kan blästra kamaxlar i sömnen, hjälper gärna till, men har man kavaj ställer de gärna lite kontrollfrågor:
"Är det den med en rak sexa?"
"Eeeeh, jaaaa... Kanske." säger man, och så flinar de lite.

"Brytarspets till en Volvo B20, tack, från 1968."
"Ska kolla... Jorå. Jag har ett 10-tal här, säljer väl några per år. Det blir 60 spänn.".
Det stod 14 kronor på kartongen, men jag antar att den prislappen sattes dit innan oms blev moms.

Köper även nytt fördelarlock, ny kondensator, ny rotor, nya tändstift. Och en nytt, fint bränslefilter. Sen stoppar man ner allt i sin axelväska, hoppar upp på hojen och styr tillbaka till jobbet.

Madame kommer att kännas fresh.



Wednesday, September 26, 2007

Who you gonna call? SJÖRÄDDNINGEN!!!

Jag har ett gäng goda vänner. Thomas och Henke och Robban och Ola och Björn och Katta och Olle och allt vad de heter.

Men mina bästa, mina allra bästa kompisar; de klär sig i överlevnadsdräkt dygnet runt och kör runt i en omgjord Stridsbåt 90.

Sjöräddningen, this is the beginning of a beautiful friendship.


Saturday, June 30, 2007

Wednesday, June 27, 2007

The lesson learned (92)

Om ni nån gång tänkt lägga 6 timmar en valfri söndag på att lacka om er båt;
välj då kanske inte just de 6 sista timmarna den söndagen.

Då händer det lätt att daggen, som ju trillar in nångång vid midnatt,
lägger sig på lacken innan den torkat, sabbar glansen,
och du får göra om allting igen.

Jag fick verkligen dubbelkolla på den tomma fernissaburken att det inte stod Helmatt. Madame blänker som en heltäckningsmatta.

Tuesday, June 12, 2007

Out fishing.


Foto: Esbjörnsson.

Saturday, May 26, 2007

Besiktningsprotokoll inför sommaren 2007.


Rapporteras härmed testresultat för högsjöbåt Madame, Reg. nr. AJN 77,
efter tre helgers utförlig maskin-, skrov och säkerhetskontroll.
Befanns i nedan följande skick:


Problemfria gångtimmar vid testtillfälle?

7,5 h.


Gireffekt v fullt rattutslag styrbord?

God.

Gireffekt v fullt rattutslag babord?

Tillräcklig.

Läckage?
Ca 0,5 hektoliter/dygn.

Mast?
Av.

Lanternor?

Grön + Röd. Vit lanterna borttappad.


Sittplatser?

Ca 6-11.


Brandsläckare?
2 kilos pulver.

Besättningens examensnivå?
Nästan skepparbevis.

Fläckvis röta?
Check.

Ankare?
Två stycken. Dock bara en ankarlina.

Möjlighet till sjörapport?
Ja. I stereo.

Motorns kondition?
God. Endast lätt bensindoft.

Flytvästar?
Tre stycken, 2 90-kilos, 1 60-kilos.


Skeppsbibliotek?
Gammal Vanity Fair, Tom Cruise-numret.

Reservbränsle?

4,5 liter, räcker ca 7-8 sjömil.

Nödproviant?
En burk irländsk whiskey-konfekt..

Extra varm tröja?
Ja.

Livbåt?
You wish.


Bokningar kan nu göras direkt hos Hamnkontoret, Pampas Marina, el via tel. 0709-75 11 11

Thursday, May 17, 2007

Off we go.


Premiärturen.

Premiärturen.

Som hon har längtat, Madame. Hon hade många kalla, uppställda månader att ta igen, det märktes.

Låg som en pil i vattnet.
Som en tre ton tung, konvex pil i fyra knops fart.
Men sablar ändå, vad fint det gick.

Spenderade två morgontimmar med att koppla in ratten. Bara att lägga kedjorna två varv runt roderstocken, koppla dem till styrvajrarna, och sen connecta dom till till rattstångens kugghjul. Inga konstigheter.
Förutom när jag lägger loss, knuffar från bryggan, och ska styra kosan mot Lilla Ess., och märker att hon drar åt fel håll. Får upp lite fart, styr styrbord, och hon går käpprätt åt babord.
Bra sätt att testa maxpuls.

Den värsta panikkänslan avtar dock när jag får av motorn, och hon driver in mot en tom lucka vid bryggan, istället för mot million-dollar-jakten som ligger där annars. Och efter en halvtimme i nödhamn var man iväg igen.
Nån måste kopplat höger till vänster, och tvärtom, medan jag var på muggen. Så måste det ha varit.

Hämtade Thomas vid den nya spatser-kajen på Lilla Essingen, himmelskt placerad 20 meter från Essingeleden. Förutom ett (första nånsin) bensinstopp vid Långholmskanalen gick hon som en dröm. Jay-Z på stereon och ett fastlimmat flin från öra till öra.
Förbi sjömacken vid Hornstull (13.44 litern! Skämtade han?), ett varv runt Kungsholmen (två vändor förbi de vinkande japanerna vid stadshuset), och innan tilläggning en liten tripp över Ulvsundasjön in i kanalen mot Sumpan. Hittade ett bra ställe att lägga till nästa gång man går på Valla.

Vi är på fallet.


En av oss vet vad han gör. Well, det är inte jag.

Thursday, May 10, 2007

53. Last line of defense.


Klicka lite för att se bättre.

Wednesday, May 09, 2007

51, 52. Förtöjd, förnöjd.

Anmälningar tas nu emot för årets SM i Bryggsegling.
And I'm in it to win it.

Trots en halv hektoliter ren glykol har det gått en frostplugg i motorblocket. Jag återkommer i frågan.

Monday, May 07, 2007

Thursday, May 03, 2007

47, 48. Sista, skälvande.

"Ja, förrförra året var det ju en träbåt som sjönk när vi sjösatte här. Det var ju ett jäkla jobb. Och han hade ändå tre pumpar, vettu."

Plastbåtsgrannarnas kommentarer fungerar som omvända sömnpiller.

Låg i två timmar i förrgår kväll och kopplade pumpar. Nu funkar en i alla fall. Alltid en start.
Lyckades på något sätt koppla in kajutabelysningen och kortläsarlamporna, som jag trott var stendöda sen den sjönk. Den påträngande lukten av bränd plast som snart spred sig över klubben övertygade mig dock rätt snart att det ändå funkar lika bra med ficklampa i fortsättningen.

Gick till halv tre igår natt och penslade rötskyddsmedel.
Två kvällar kvar. Får vi bara på ett lager lack, och lite bottenfärg, så löser det sig.

Om. den. nu. flyter.

Monday, April 30, 2007

43-46. Harold LLoyd säger det bäst själv.

Tre Ton Ek har nått en mindre premiär: en lånad bild.


Förutom den närmast övertydliga symboliken
ger bilden även den tidsrespit som så väl behövs;
att formulera tungt laddade bisatser och överföra digitalfoton är det sista jag har tid till just nu.

För det är en strid på kniven.

Slipningen är 7 resor värre än jag trodde, primer ska tydligen läggas i 3 lager och ingen av de interna pumparna verkar funka.

Tack går till 30-talets arbetarrörelse som gjorde 1 maj till en helgdag.
Annars hade det inte gått.

Thursday, April 26, 2007

41, 42. Balansgång på kanten till vanvettsvulkanen.

Strax före infernot.


Efter.

Nåtmassa måste, ärligt, vara något som de importerar från helvetet.
Den är svart, svindyr och rinnande. Och den fastnar Ö.VER.ALLT.

Nåtmassa i hela ansiktet, nacken, över hela byxorna och tröjan.
Allt var fläckigt, förutom händerna.
De var helt svarta.

Nåtmassa i örat, på mobilen, på skorna.
Och överallt på däcket, förutom förstås i själva nåtrännorna.

För när man knäat fram på fördäck långsamt långsamt, och tutat i den djävulska smeten ränna upp och ränna ner i 8 timmar, och dagen efter, glad att det är över, dragit bort all skyddstejp för att inspektera.
Då märker man att det var typ 30 ställen som man missade.

Så man tar på sig knäskydden igen, skyddstejpar igen, och laddar pistolen igen. I defy you, allvarligt, gör om det fyra dagar i följd utan att förlora förståndet, gör det.

Jag gjorde det inte.

Läget annars? Hur ser det ut inför den 5 maj?

Jorå. Det KAN gå. Det finns en teoretisk chans.
Om linoljespacklet och nåten torkar på max 3 dagar
(det står 7 dagar på förpackningen),
om slipningen av hela båten går på 2 dagar (mot tidigare beräknade 2 veckor),
om nåtmassan inte flyter ut när jag fernissar
(som det ofta sägs att den ofta gör),
om det inte blir väderomslag så att fernissan grumlas,
om primern fäster på den linoljade botten,
om båthuset går att ta ner på en kväll (det tog ju 2 månader att bygga).

Då ligger vi i sjön nästa lördag.

Wednesday, April 25, 2007

36, 37, 38, 39, 40. Cirkelargumentet är slutet.

Det här är ju en arbetsblogg, och om jag jobbar så mycket att jag inte hinner skriva om det, är ju allt i sin ordning.

Tuesday, April 17, 2007

34, 35. Läsarfrågor.

Tre Ton Ek har fått en hel del frågor från nyfikna läsare om det här med nåtning. Kan man göra det själv, varför gör man det, och den kanske vanligaste frågan: HUR gör man det?

Och eftersom det egentligen inte rör sig om några branschhemligheter, även om det inte direkt är kunskaper på lekmannanivå, så tar vi tillfället i akt att bemöta och dämpa denna uppkomna frågestorm.
Vi tar frågorna en och en:


Vad ÄR egentligen nåtning? Och varför måste man nåta om?
Denna fråga besvaras enklast med en bild:


I spåret strax till vänster om filen ser ni exempel på en väl nåtad ränna. Nåtningen är jämn, rak, vidhäftande i både höger- och vänsterkant, och är fortfarande mjuk och elastisk, för att kunna ta upp rörelser hos däcksribborna. Något sprucken på ytan, men i huvudsak i fint skick. Behöver ej åtgärdas, bara at
t fernissa över.

Nåtningen längst till vänster däremot, är fnasig, har släppt i mitten, och är på ett flertal ställen stel som en skosula. Ett skolexempel på så kallad dålig nåt. Måste tas bort, och ersättas för att däcksläckage inte ska uppstå. Detta görs lämpligen med ett krokformat verktyg; på bild ser ni en enklare fil som har böjts och anpassats för just detta bruk. Efter detta slipar man i rännan med ett grövre sandpapper, för att ta bort samtliga nåtrester. Nåtrännan till höger om filen skall just till att slipas..

Innan man nåtar, är det nåt man ska pensla på, för att nåten ska fastna?
Ja, den stående rekommendationen är att man innan nåtningen ska påföra s.k. nåtningsprimer, förslagsvis av samma märke som själva nåtmassan, i mitt fall Sika.
Nåtningsprimern är förföriskt paketerad i en borstad aluminiumpatron, men låt er inte förblindas; var noga med att kolla bäst-före-datumet som står stämplat på burkens etikett.

Exempel på: Snygg burk, dåligt datum.

Men man vill väl inte ha nåtmassa på hela däcket? Skyddar man själva ribborna på något sätt?
Bra tänkt. Innan man nåtar så skyddstejpar man längs rännorna; vanlig papperstejp brukar räcka.

Något mer man tänka på innan man nåtar?

Ja, du måste skydda rännans botten på något sätt, så att nåtmassan endast fastnar på kanterna. Annars mister du mycket av elasticiteten i sidled. Särskild, smal nåtningstejp finns att köpa, för 85 kronor rullen. Själv tänkte jag försöka med att lägga dit ett utdraget kassettband, ett C-90, för 15 kronor. Förr använde man mest vanligt bomullssnöre.


Första kassettbandet jag köpt på 9 år.

Vad är det man nåtar med? Ser ut som nån slags gummimassa?
Det är korrekt. Det är en särskild polyuretanbaserad massa, speciellt utvecklad för de tuffa krav som ställs i den marina miljön. Branschstandard är Sikaflex 290DC, som kan användas till de flesta träslag. Sixaflex trycks sedan ut jämnt längs med rännan, med en särskild patronpistol som hålls i 70-90 graders vinkel, i förhållande till däcket. När den har härdat kan den efter en vecka sedan slipas ned, till samma höjd som träribborna.


Pistol laddad med Sikaflex 290 DC. Branschstandard.


En sista fråga; är det tidsödande och rentav jobbigt att nåta om?
Ja, det kan du haja.

Sunday, April 15, 2007

29-33. Tjära i örat.

Sex kvällar på raken. Kan nog räkna med en minst tio kvällar till innan att slå på tv:n hemma ens kan komma på fråga.
Tur att jag tvättade i fredags.

Den stora insikten man får efter en arbetsvår, är att det omöjligen och under inga omständigheter går att beräkna ungefär hur mycket tid nånting kommer att ta.
"Spackla, nåta om och skrapa fördäck, det klarar jag väl på en förmiddag?"
Well, jag började i tisdags kväll, har hållit på hela veckan, och jag är inte klar än. Datumet för sjösättning flåsar mig i nacken som en eldsprutande drake, och jag har nog 5 gånger, med kalendern i hand, planerat om det-absolut-sista-datumet-när-slipningen-måste-vara-klar och deadline-för-sista-lagret-lack.

Finns det ingen statlig myndighet man kan ringa och be om hjälp i såna här situationer? Kan dom inte skicka nån Prao från nån högstadieskola i Rissne?

Wednesday, April 11, 2007

26, 27, 28. Take it to church.

OK. Kalendern ger oss 23 dagar till sjösättning.
Att bjucka på blod, svett och tårar kommer inte att räcka ens närmelsevis. Nu offrar vi ben, märg, halva matkassan och all tänkbar fritid.

Skärtorsdagens och långfredagens sejourer avslöjade än mer avbärarlist-röta, och än sämre fördäcksnåtning än vad man tidigare ens kunnat föreställa sig. Får bygga upp en 20 cm list på babord sida, och nåta om ca 4 meter på däck. Men låter vi oss nedslås? Inte en janne.
Och det handlar inte om optimism. Det handlar om att det inte finns något rörelseutrymme bakåt.

Sist bara; vad är klart?
Tja, intertoxen, linoljan, limningen och träpluggarna.
Och vad återstår?
Nåtning, kittning, slipning, dammsugning, bottenmålning, lackning, båthusrivning.

Take it to church.

Tuesday, April 03, 2007

23, 24, 25. Numera inte så rena kanyler.


Om man inte duger på apoteket, får man ta sina pengar nån annanstans. Och med risken att få nåns läkarleg sönderklippt, låt oss bara säga att det gick via kontakter. Så med 2 sprutor och 10 nålar stod jag i lördags till tänderna rustad att förlänga ett båtliv.

Det tog väl halva dan, det. Blanda ihop, spruta in, pensla på och hälla över antiröt-juicen som vissa kallar mirakelmedel och andra kallar fusk. Men snickarn rekommenderade det, och med hans rennässans-sniderier som credentials köpte jag två liter. Men det var kanske tur att Henke kom förbi och drog med mig ut på en kaffe på bryggan, medan jag fortfarande kunde gå och stå. Om det där medlet funkar lika bra som det luktar, så kommer jag ha en helt ny båt om en månad.



Sen tillbaka in under takåsen, och 5 timmar skrapande till. Henke täljde förtjänstfullt till tre bitar intarsia till de gapande hålen under avbärarlisten, och jag gick över skarndäcken och överbyggnaden.

Dagen efter samma resa, fast utan Henke. Skrapade väl i 8 trägna timmar; bara fördäcket och överbyggnaden kvar; kan kanske bli klart till helgen. Ola, Bullen och Jascha kom förbi i söndagssolen för ett välmenande garv. Den samlade opinionen lutar väl åt en smärre tveksamhet till om sjösättning 2007 är nåt att satsa pengar på, och de pengar jag inte lägger på fernissa och gasmasker skulle väl kanske inte jag heller slänga in i potten.... Men ändå. Det handlar om att våga tro, som min gamle konfirmationspräst skulle sagt. Den 5 maj. Skrivet i sten. Come hell or high waters.

Måndagsturen ner till klubben, efter jobbet, var väl kanske den ohågnaste cykelturen i vår. De fyra timmarna liggande på rygg med blå bottenfärg i varje ansiktspor, var ungefär lika lockande som att själv vaccineras med rötmedel. Men det funkade ju. Klockan 23.30 gick ipoden, mobilen och jackan i käckt marint, och själv såg jag ut som en statist ur Braveheart. Men problemet var ur världen.
Nr. 1, 2, 5, 9 och 19 är klara. That's the spirit.


Thursday, March 29, 2007

22. Om att inte få köpa ut.

Tänkte försöka få in de dyra dropparna rötskyddsmedel in i träet,
inte bara pensla utanpå. Så jag tänkte, en medicinspruta? Det måste väl kunna funka.

På lunchen gick jag ner till ett apotek för att försöka köpa fetaste kanylen i butiken, men närå.

No spruta for you.
"Vi måste ha nåt slags recept."

Det slog mig sen att det kan ha att göra med att det apotek jag gick till ändå är det apotek i Sverige som geografiskt ligger närmast mellersta Skandinaviens största knarkarmecka.
Det kan väl möjligen ha spelat in.

Gick på klubben 3 timmar i onsdags kväll. Strök nr. 6 på listan.

Tuesday, March 27, 2007

Tjugoett. 25 enkla punkter till framgång.


Känner att jag måste räta upp den här bloggen en smula.
Hålla en stadigare kurs. Tre Ton Ek är ju ändå först och främst en arbetslogg, inte en hemvist för gråtmilda sillmjölkerier, utsnidade i dimhöljda metaforer.

Sjösättningen är, oundvikligt och orubbligt, morgonen den 5 maj.
Detta återstår att göra:


1. Skrapa bort all lös bottenfärg.
2. Handslipa hela botten.
3. Måla botten med intertox.
4. Linolja alla trärena fläckar på botten (senast den 5 april)
5. Dränka in 6-7 ställen på sidorna i lignu.
6. Skrapa bort den sista fernissan på överbyggnad och bordplankor, med varmluftspistol
7. Skrapa hela båten en gång till, med vassare skrapa.
8. Lägg på kitt i diverse håligheter.
9. Tälj till träbit till hålet bakom lanternan på babords sida, kitta fast den.
10. Lägga i ny nåt på tre ställen på fördäck.
11. Täta tre, fyra läckor på skarndäck med silikon/lim/epoxi
12. Sätta i tre träpluggar i borrhålen på fördäck.
13. Limma fast överbyggnaden, babord.
14. Maskinslipa hela båten 3 gånger, med 40, 80 och 120-papper
15. Skruva fast metallblecket på avbärarlisten, babord
16. Dammsug hela båten, torka av med rödsprit.
17. Gå över hela båten med intertox, helst två gånger.
18. Måla hela överbyggnaden/däcket 2-3 lager med lignu
19. Gå över ev läckor i botten.
20. Bottenmåla med primer.
21. Bottenmåla med vanlig färg.
22. Fernissa ovansidan och borden ett lager, låt torka. Handslipa hela båten.
23. Fernissa 3 lager till, ev med nån slipning till mellan varven.
24. Skruva på alla beslag, knapar och skyltar.
25. Ta ner båthuset.

Sådärja. Det var väl ett skrämskott tillräckligt nära eget öra.

I söndags ägnade jag 8 timmar åt punkt nummer 6.
Blev väl halvfärdig.

Thursday, March 22, 2007

20. En katedral i plast, stål och trä.


Jag hittade förra årets kalender i bokhyllan häromdan, och bläddrade lite i höstmånaderna på måfå.
Den 16 december stod det "BÅTHUS".
Den 16 december, lagom till vintersolståndet, stod huset klart.
Då hade jag och Thomas (jag kan alltså inte ersätta honom nog för det här, så mycket salami finns inte i hela Europa) svurit, muttrat, gnisslat tänder, klagat, frusit, gnällt, surat och klämt sönder fingrarna varenda helg i 3 månader.

Husbyggandet har ju utvecklats en del de senaste tiotusen åren; romarna byggde ju sina amphiteatrar innan de ens uppfunnit själva teatern, de kristna goterna smällde upp Notre Dame på en förmiddag och Mayaindianerna stenlade en hel kontinent utan att ens börja fundera på hjulet.
Men jag och Tompan började från noll. Vi tog oss igenom hela arkitekthistorien från scratch.
"En pinne? Ska den vara nocken, tycker du? Eller golv? Vad gör vi med den här stolpen då? Är det dörren? Behöver vi verkligen ett tak?"


ALLT gick fel. De två första helgerna grät vi mest.
Inte för att tårarna syntes i ösregnet, men ändå.

Det var som att lägga ett 1000-bitarspussel, som legat på botten av en sjö en hel sommar. Hälften av bitarna var borta, hälften var bara oigenkännliga och inga bitar passade ihop.

Huset består av ca tretusenfemhundra träribbor, alla olika långa, som ska skjutas in i svetsade metallfästen, fästas med 2 bultar var, monteras ihop, och på nåt sätt till slut bilda ett träskelett.
Synd bara att alla ribborna legat ute i regnet, svällt tills de i princip var runda, och inte gick in i de där fästena. Synd bara att när man täljt, sågat, borrat och slipat på en ribba i en timme, så att den äntligen går i fästena, så var det fel ribba. Och fel fäste.
Synd bara att det saknades 20 ribbor och 200 bultar, att det var minusgrader, att kaffet aldrig räckte, att vi aldrig började före 12 och att solen gick ner vid halv ett.

Först byggde vi hela huset, minus taket. Det tog två helger.
Sen kom vi på att takstolarna ALDRIG skulle kunna gå att monteras ihop fyra meter upp i luften. Då tog vi ner hela huset igen. Det tog en helg till.

Eskimåer är förmodligen bättre på att bygga hus än oss.

Men till slut stod det där. Till slut var det 10 meter taknock som slingrade sig fram uppe i luften, och huset hade både knutar, gavlar och vete tusan om det inte hade en flygel också. Det var flottare än Windsor Castle, och vi var nöjdare och stoltare än vi trodde var möjligt. 2 presenningar lagda som tak, 5 presenningar som väggar och 30 meter rep slängt kors och tvärs över hela bygget för att stormsäkra det.

Om lite drygt en månad ska det ner igen.

Och visst, som jag sagt förut, det här är ingen martyrblogg, men inte fasen kommer jag att backa för att slänga in lite hardship.

Sunday, March 18, 2007

Nitton. En storvinst och fyra nitlotter.

Det kunde man kanske anat. Vad jag trodde var slutets början, var ju i själva verket börjans slut. Jag får lägga snickaren som kortnummer på mobilen.

Men ingenting, inte ens 4 nyfunna semiakuta långt gångna förruttnelseprocesseser, kan knäcka den känslan, den graden av imponans som jag kände när jag lyfte på presenningen och såg det här:


Käken föll till marken och tillbaka. Han är träbåtssnickarnas Michelangelo, den mannen. För sjuhelsike vad snyggt det blev.
Det nya parkettlena skarndäcket, den böjda kvartslisten, det
exaktskulpterade grepphandtaget ovanpå, avbärarlistens basade stavar, de båda inläggen i bordsplankorna. Inte ens 3 högstadieår med bara träslöjdslektioner hade kunnat lära mig det där.

Men, som sagt, resten av dagen gick i suckarnas tecken.
För vad jag trodde var åtminstone halvbastant trä på en 3, 4 ställen,
som skulle kunna förstärkas med lite epoxi och hålla i väl 2-3 år till,
visade sig efter några skruvmejselstick vara renaste röta med stort r, stort ö, stort t och stort a.
Ljus ek gör sig inte så bra i mörkbrunt.

Så det blir att ringa dit mäster igen. Nån föreslog att jag skulle streama hela båten med reklam, som de gör med tunnelbanevagnarna, för att dra lite sponspengar. Jag är inte långt därifrån, kan jag säga.

Jaja, sen slipade jag på, skrapade jag på, som vanligt. Det gick framåt, i 6 timmar, med endast 7 kaffepauser. Och nu ska jag väl cykla dit igen. Jag skulle kunna hålla 20-poängskurser i ämnet Stoiskt jämnmod.

Sunday, March 11, 2007

17, 18. Ardenneroffensiven.

Två vändor, två besök.

Lördagen var det jag och farsan och båten. En fin dag.
Farsan hade med sig halva verktygslådan, en hel brädgård; ek, gran och spillvirke, och gick direkt på problemen. Det är en lisa att gå bredvid nån som inte är vilse med hammare och mejsel, och skrämmer bort handlingsparalys med tumstock och erfarenhet. Vi drev med precision och list ned tre galvade skruvar i det böljande fördäcket, nu jämnare än en bakplåt, och skruvade bort fönster, lister och ventiler inför vidare skrapning.


Första kaffepausen i ett smältande solgass vid vattnet, andra tåren inne i det ombonade klubbstugeannexet. Det kan omöjligen finnas nån grymmare båtklubb i stan.
Vi hade båda sett den bedårande Hästmannen på teve i söndags, och diskuterade det småländska skäggets envisa kamp mot stormar, trilskande kor, och tiden. Men de fyrbenta skildringarna var ju inget nytt för farsan, farfar hade ju också två skogsmaskiner/traktorer/bilar hemma i stallet utanför Brålanda. Efter nån halvtimmes genomgång av de genialiska teknikerna bakom gödselspridare, såningsmaskiner och hi-tech hästdrivna hö-hissar längs under ladornas nockar, från en värld som måste vara fondväggarnas antites, var det sen tillbaka till värmepistol och borrmaskin.

Dagspasset avslutades med en vända förbi Jula vid Kungens Kurva, som krängde borr, mejslar och stans vassaste grovdammsugare (den tar slipdamm, grus och vatten!) för typ noll spänn. Nass & Trocken-sauger. Deutsche kvalität.

Söndagen: 3 flitiga, lackjagande timmar, till Thomas slank förbi. Termoskaffe, morsans bullar, Hugh Grant-anekdoter från onsdagen, och en vända runt hamnen. Ruttnande skepp, ledsna husbåtar och benvita lyxjakter, det är ingen direkt dålig conversation piece. Inte för att man saknar samtalsämnen med Tommy, men en rundtur över bryggorna fullkomligen överfaller en med intryck. Jag ska börja dejta i hamnar.

Sen tillbaka till Madame. Fördäcket så gott som klart. Delsegrar, delsegrar.

Thursday, March 08, 2007

13, 14, 15, 16. Syster, peangen tack.


Var snäll och förstå det här, käre herr båtslipare-tre-timmar-varje-lördag. Fortsätter du i samma takt som nu kommer du att vara klar i september.
Har du förstått det nu? Bra.
Dina ursäkter är finfina, men båten har tyvärr inga öron.


Jag borde skaffa trådlöst bredband där nere, ta med mig kaffebryggaren, och flytta dit på riktigt. Stereo, rinnande vatten och sjöutsikt har jag ju redan. Och jag slipper tidstjuven förklädd till morgontidning som dimper ner alldeles för ofta.


Blivit tre vändor, nej fyra, sen sist.

Lördagssessionen var längst (men ändock alldeles för kort).
3 timmars dust med skrapa och fullt blås, snigelfart men åt rätt håll.

Esbjörnsson trillade förbi med en påse välkomna kanelsnäckor och inspekterade bygget. Fint att få byta fernissasniffandet mot rapporter från de senaste stormarna i media-glaset ett tag.

Om någon nu undrar såg det ut så här:

Efter det blev jag inte långlivad på klubben, får skylla på darrhänthet efter allt kaffe. Det och den obönhörliga kylan som kommer krypande efter 4 timmars tältande.

Sen dröjde det till onsdag morgon, va? Lämnade nycklarna, fria händer och mitt fulla förtroende till snickarn. Det är inte gratis, men på köpet ingår en trygghetskänsla man kanske inte får av hobbysnickrande bekanta-till-bekanta-till bekanta "som iofs mest jobbat med plastbåtar förut."


Sen blev det återbesök torsdag morgon, imorse.
Och gudars skymning. Den to
g.
Som att rå
ka slå på en splatterfilm på tv:n. För det är ingen titthålskirurgi precis. Snarare nåt ur Fältskärns Berättelser.


Men nu i kväll såg det så här fint ut. Genast mycket käckare.


Men hade jag verkligen bett honom byta ut avbärarlisten på babordsidan? Verkligen? Där var han i full gång i alla fall.
Han behövde väl nya spoilers på kärran. Men vad fasen, nåt ska man väl lägga pengarna på. Och ska jag mucka så är det inte nu, mitt i brinnande krig.


Gick och röjde upp en smula runt och i och på, inför fars besök på lördag. Vi ska banka på och skruva lite i de bångstyriga ribborna på fördäck. Det ska bli finfint, det.

Och mars månad, jag älskar dig redan. Blid och torr, ljus och mild. Det är hela skillnaden. Men jag kör nog med dubbla långkalsonger april ut. Har inte tid med en förkylning till.


Sunday, February 25, 2007

Tolv. Brusa högre, lilla värmepistol

Jag har inte ångrat en minut att jag köpte den där kolossen.
Inte en sekund har jag ångrat att jag tog ut en försvarlig del av mina sparpengar och lade dem på en tre tons ruttnande best. Det fanns till och med stunder i somras där jag proklamerade att jag kanske inte, bredvid det att börja plugga, nånsin tagit ett bättre beslut än att köpa båt.

Men emellanåt har jag ju slängt en tanke på hur huvudlöst jag egentligen slängde mig in i kampen. Nånstans som att efter ett boxercisepass på Friskis hoppa in i ringen mot Joe Louis.
Hade jag en skymt, en fläktning, ett UNS av insikt av hur mycket jobb, stålars, svett, flisor i händerna, tidiga mornar och dubbla långkalsonger det här projektet egentligen skulle kosta mig?
Nej.

Men det blev 5 timmar i lördags, inkl kaffe med båtgrannarna.
Och det var gött, på det hela taget.
De snackar installation av plotters, ankarlanternor, GPS, framåtblickande ekolod och ultralätta laptops. Jag snackade röta, avbrutna master, det här med den ständiga sjunkrisken och att det vore gött om ratten funkade.

5 timmar av skrapande, och lite slipande.
Vad som jag tidigare beskrivit som hyvlandet av cheddar är på andra ställen mer som att plocka upp torr finsmulig fetaost med pincett. Vissa fernissafläckar verkar ha inbyggt i sitt överlevnadsprogram, i sitt DNA, att de, vad som än händer, inte får släppa taget om de nånsin stöter på en bit ek. Och där sitter man med sin spackelskrapa och sin hårtork och vet att resignera inte är ett alternativ. Problemet är att man inte känner till så många andra alternativ.

Men jag ska pröva att köpa en ny skrapa.

Saknas bilder, kan man tycka? En något textig blogg, som ändå handlar om nåt bedövande visuellt?
Det hänger lite på kameran...
Och det är samma procedur varje gång.
Jag laddar batterierna proppfulla, stoppar dem i den lilla batteriluckan,
och jorå, kommer ihåg att lägga kameran i väskan.
När jag sedan nere på klubben har jobbat undan lite, skrapat undan en yta jag stolt skulle förevisa för mamma och resten av världen, när det kort sagt är ett fett photo-op, så är batterierna kallare än Nurse Ratched i Gökboet.
Och vägrar glatt att samarbeta.
Samma med Ipoden. Vad man tror är ett gyllene tillfälle att äntligen få lyssna igenom alla Lucinda Williams-plattor och Springsteenbootlegs från 77 man samlat ihop, blir istället ett monotooooooont lyssnande till en sövande värmepistol. Ipoden klappar ihop totalt i temperaturer under -3.

Fördäcksslipning. Ingenting för Music Lovers.

Men ändå, om ni skulle läsa det här. Se det inte som en martyrblogg.
Se inte det här hela träbåtsägarskapet som ett självspäkelseprogram i 12 delar.
Långt långt därifrån. Det är en bra fin procedur att varje lördagmorgon koka dubbelt så mycket kaffe som vanligt, för att ha till termosen i båthuset. Att ha nånstans att få strosa kring i blåställ och dubbla mössor av en anledning, att få planera och drömma och ställa till och dona, att kunna hämta hammaren och banka lite på båthusets böljande träskelett och muttra lite. Att bara få gå runt och muttra. Och att ha nåt faktiskt verkligt att muttra om.

De här problemen längs vägen; rötan, kylan, den ständiga bryddheten; är snarare som skoskav på en guidning genom Versailles. Alltså, inte så mycket i sammanhanget.
Det är den stora bilden. Nu önskar jag bara att jag kunde behålla den lördagarna igenom...

Thursday, February 22, 2007

Elva

Om vädret inte slår om snart tar jag med mig båten till Syrakusa och fortsätter jobbet där. Motståndet på den 59:e latituden är liksom inte rimligt.

Är det inte för kallt är det för fuktigt och är det inte det är det för mörkt. Och det hjälpte inte att sladdlampan gick sönder för tredje gången...

Men det blev väl ett par timmar i lördags. Fördäcket är väl skrapat till en tredjedel.
Problemet är att jag inte jobbar klart på en enskild yta,
det blir för tråkigt efter ett tag. Utan jag byter yta, hela tiden.
"Undrar hur lätt fernissan lossnar på skarndäck?"
"Undrar om det är nåt släpp på kanterna, på mahognyn?"

Sånt ligger man och undrar,
valfri lördag under en presenning i Solna kommun.

I ett annars jämrars så förnämligt byggt båthus.

Jag måste gå igenom hur vi fick upp det till slut.
Vi gjorde alla fel i boken, och det kostade några svordomar och lite för många söndageftermiddagar, men nog fasen fick vi upp det.
Delsegrar, det är allt det här handlar om. Delsegrar.




Sunday, February 11, 2007

Tio


Lite kyligt idag? Snabba steg till 7-11 och tillbaks?
Prova att sitta helt still i ett mysigt båthus i tre timmar,
med den ombonade känslan bara en presenning kan ge.
Det var parodiskt kallt.

Men ändå. Det var ingen dålig dag.
Började skrapa. Spackelskrapa + hårtork extraordinaire = schwwuuuuusch.
Fernissan lossnade i sjok. Som att hyvla cheddar.
Och med ett välbehag liknande att riva bort en sårskorpa.


Skrapa schmapa. Hade de inget svårare att ge?

Ett oöverblickbart pyramidbygge har brutits ner i mindre (iofs ton-tunga) stenblock.
Det här ska nog inte vara så omöjligt ändå.

Gött mos.

Thursday, February 08, 2007

Åtta & Nio

Nere igår kväll en snabb vända för att kolla om snickaren var ledig, men näe.
Gick över båten en gång till, mer noggrannt med skruvmejseln.
Aj.
Aj som fasen.
Näääääääääääääääääääe.
Bordplankorna som INTE är ruttna borde jag rama in.

Kanske inte fullt så illa, men väl en 6-7 ställen som är murkna, genomruttna eller svampiga.
Svårt att säga vad som är mitt fel, iom att jag lät den ligga i hela sommaren,
och vad som följde med i köpet. Men det jag inte kan om röta kommer jag kunna i mars.

Träffade sen snickaren i morse. Verkade vettig; verkstad precis om hörnet.

Han trodde det skulle röra sig om typ en tre dagars arbete, kanske i överkant.
Det är rätt mycket som måste tas loss för att komma åt borden.
Tur jag har två jobb i alla fall......

Man får väl börja dela ut tidningar på helgerna om det kniper.

Sunday, February 04, 2007

Sju



Ok. Där kom den.
Där kom den med besked.

Note to self: var aldrig för noggrann när du letar efter småfel. Då hittar du de stora.
Eller snarare, gör det inte i februari.

Knivar som går in 6-7 cm i avbärarlisten, skruvmejslar som kan stickas rakt genom bordplankan (på två ställen...), ett murknande spant, skarndäck som fasen är millimeter-tunt på sina ställen. Så mycket röta att Vasa ter sig välbevarad.
Båten hade inte torkat ut sämre om den stått i ett orangeri.

Vem ringer man?
That's the fråga du jour.

Ok.

Tuesday, January 30, 2007

Sex

Testkörde nya slipmaskinerna i lördags. Broooooooooooooom. Jäklar vad det gick.
Men värmepistol och skrapa är nog ändå sättet att få bort all lack. Det tar nog mindre på träet.

Gick väl där ett par timmar. Städade undan allt i nyinköpta plastbackar. Bra idé.
Undrar när man egentligen ska börja ge se på fördäcket. På Riktigt.
Yes, det undrar man.


Thursday, January 25, 2007

Fem

Exakt hur mycket snö kan det samlas ovanpå ett båthus? En hel del.
Förvånad att det höll.


Men nu är det borta. Gick väl där en timme.

Sunday, January 21, 2007

Fyra

Lördagen. Kom iväg för sent.
Blev väl nån och en halvtimme nere på klubben.

Röjde upp en smula, inspekterade träet. Tog av kapellet och tog med hem.

Gjorde en krävande, men viktig upptäckt: kölstocken, längst ner i kölsvinet,
mår inget vidare. Kniven gick in minst 6-7 mm, och färgen har flagnat mest överallt.
Inte undra på som det läckte in i somras.

Måste skrapa, sen olja in. Det kommer att gå åt en del. Ev måla.
Puh.

Då behöver jag dessutom: en dammsugare.

Ciao.

Friday, January 19, 2007

Tre

Jag och Ola var nere på klubben i måndags, för första gången på typ 5 dagar.
Och efter stormen var man inte så vidare kaxig på vägen ner.
Men repet jag slagit fram och tillbaka över hela bygget verkar ha gjort tricket.

Vatten hade samlats i två stora fickor mellan takstolarna, från den ena droppade det ned på skarndäck,
30 cm långt blött område längs med.
Men efter vad jag hade befarat så blev jag snarare glad.

Vi tömde ur allt vatten och gick hem.

Två

Några saker att ta upp senare:

Vinterkonserveringen av motorn. Hur många liter glykol gick i? Och var?
Båthuset. Hur man bygger det på under tre månader.
Presenningar. Om vådan av att köpa billig japan-press.
Båtbockarna. Vad fixar jag till nästa gång?
Inköp. Vad på Clas Ohlson har jag INTE köpt?




Ett


Vi börjar här.

Hon ligger stadigt, och motorn är vintersäkrad.
Hon verkar ha torkat hyggligt, och
båthuset tålde två stormar.

Dock.
Rattvajern har brustit, och masten är helt av.
Knappt en lampa funkar, och batterierna är dåliga.
Babord fönster har ingen list, och rötskadorna på båda avbärarlisterna har spridit sig.
Fernissan på för- och skarndäck flagnar av i sjok.
Nåtningen på ruffluckan är dålig, och flera ribbor i däcket har svällt och buktar upp.
Bottenfärgen är fläckvis borta, och ett spant måste fixas.
Motorn saknar luftfilter, och kylaren är underdimensionerad.
En pollare sitter lös, och kapellet har flera hål.
Och hon läcker förmodligen som ett såll.

Vi börjar på lördag.